Har blivit väldig dålig på att göra inlägg här.. Kan väl till viss del bero på att jag vardagen lunkar på i sitt hjul och att jag inte finner någon ro till att sätta mig och skriva. För även om jag har tiden så finns inte den där rätta känslan.. 😕
Men nu tyckte jag att det var dax för ett livstecken igen. 😊
Så vad händer då.. inte så mycket faktiskt. Är sjukskriven på 50% så jag jobbar 25% till slutet på den här månaden då jag ska öka upp till 50%. Ska även i morgon påbörja min samtalsterapi/stresshantering hos Previa som jag fått via jobbet. Detta för att jag inte har bearbetat varit sig allt det här med hjärnblödningen eller det faktum att jag fått epilepsi.
Jag har bara stuvat undan alla känslor och besvikelser och kört på som vanligt. Vilket inte är en bra strategi i längden, så nu är det dax att ta tag i allt som jag gömt undan. Kommer bli jobbigt och jag är säker på att det kommer bli många tårar men ska jag kunna gå finns inget val.
Vad mer då?
Jag väntar fortfarande på att få ett datum & tid för möte med personalavd, för då det kommer bli ändringar på jobbet med ny boende och nytt schema kan jag inte vara kvar.
Vad det blir har jag ingen aning om då om men jag är öppen för alla förslag bara det inte är för stressigt och för mycket ljud då det är något jag inte klarar av längre.
Ja det är väl på det stora hela det som tar upp det mesta av mina tankar för tillfället. Som tur är så har jag ju min fina Sandra som får mig att tänka positivt då jag tycker allt är piss och ser allt i svart.
Nä nu är det dax att påbörja middagen, har tänkt försöka mig på att göra kålpudding i dag 😊
Kommentera