Har nu varit på mitt första samtal med psykologen. 
Många tårar blev det, men det kändes som ett bra samtal och han kom med nya synvinklar på saker & ting. 
Det viktigaste av allt är ju att äntligen tar tag i bearbetar den sorg jag burit inom sen jag fick min hjärnblödning för 3 år sen. 
Det är dax att inse att hur mycket jag än försöker och kämpar är jag inte samma person som jag var innan.

 Jag måste acceptera att jag inte orkar/klarar av sånt som jag gjorde innan jag blev sjuk, slutat sätta upp en mask. 

Nu då jag kommit hem och landat lite allt som sagts, druckit en mugg kaffe känner jag hur trött jag är i huvudet så resten av dagen kommer det ske många knop.










Kommentera

Publiceras ej