Det här har varit en jobbig vecka med många tårar. För även om jag vetat att den här dagen skulle komma så kan man aldrig vara helt förberedd på hur man ska reagera.
 
I Måndags hade jag möte med Personalavdelning, hade med mig en kvinna från facket som stöd.
 
Vi skulle gå igenom för att se om det fanns något nytt jobb för mig, men som jag trott hela tiden så fanns det inget jobb jag skulle klara av med de kongnitiva problem jag fått efter min hjärnblödning så jag fick skriva under avskedspappren.
 
Jag fick alltså avgångsverderlag, det normala inom kommunen är att man får tre månader.
Vi har dock förhandlat om detta och vi vann då jag nu fem månder istället. Det är ju en liten tröst i allt, men det är ju ändå så att från i dag har jag inte längre någon anställning hos kommunen. 
 
Det känns piss, just nu känns det som jag hellre hade hamnat rullstol för då hade i allafall synts på mig att jag fått ett handikapp av min sjukdom. Nu får jag ofta höra att det måste vara skönt att jag klarat mig så bra för det syns ju inte på mig. Kanske är det som är problemet, att det inte syns..
Många personer, speciellt de som inte känner tror ju att jag funkar som vanligt.
Men jag gör ju inte det... och att behöva förklara sig jag det tar på krafterna.
 
Men nu är det väl som det är... 
 
I morgon så ska jag alltså anmäla mig på arbetsförmedlingen, detta för att inte förlora min SIG. Måste även kontakta löne för att få antsällningsintyget och sen var det nåt papper till jag skulle ha. 
 
Så nu är det upp till mig att hitta ett jobb som jag klarar av, jag som redan hade det jobb jag drömt om. Att få jobba på ett LSS boende med funktionshindrande. Det kommer bli svårt att byta spår, jag kan ju inte direkt sätta mig i skolbänken med min hjärna... Har ju fått svårare att lära mig nya saker, det är som att det inte riktigt kopplar längre. 
 
Men det blir bra, det måste bli bra för hemma vägrar jag att gå någon längre tid. Även om vi nu går mot bättre väder och förhoppningsvis en fin sommar. 

1 kommentarer

åsa/nalta norrland

28 Feb 2019 21:33

Tycker SÅ synd om Dig, inte för att nått blir bättre av det...
Att mista jobbet på grund av sjukdom, något som inte går att förändra är helt jäkla o-kul.
Typ dubbelt straff...

Bra ändå att Du fick avgångsvederlag.

Jag hoppas det ordnar sig till det bästa.

kram

Kommentera

Publiceras ej