Det händer ju ibland (även om det är väldigt sällan) att Peter jobbar borta,men nu är det en sån vecka. 
I måndags så åkte han upp till Piteå, han kommer hem antingen sent Torsdagkväll eller under Fredag nån gång. 
 
Jag tycker inte om då han är borta så länge, dels för att jag är rädd att det ska hända honom något då dom jobbar längre än vanligt för att bli klar så fort dom kan, sen vet man aldrig vad som händer efter vägen men även rent egoistiskt för att jag inte tycker om att vara ensam hemma. 
 
Den här veckan ännu lite jobbigare än det brukar vara då jag i Måndags gick upp på min 75% tjänst, en tjänst som jag inte jobbat fullt ut på nästan 3½ år. alltså sen jag hade min hjärnblödning. 😳 Jag jobbar alltså nu 6h/dag, vilket kanske inte låter mycket men jag kan lova att det är alldels tillräckligt för mig.Nu är det så klart inte ens en vecka sen jag gick upp i tid så jag är inte förvånad att jag känner mig som en påse potatis vid lunchtid. Håller bara tummarna över att det ska kännas bättre & att jag kan fortsätta jobba så här, blir ju lättare att hitta nytt jobb om jag kan jobba i princip heltid. Nu vet jag ju i och för sig inte vad som händer efter den sista februari då det tar slut på Lärcentrum/tentaservice. Har ett möte med personalavd. i mitten/slutet på februari. Där och då får jag troligtvis veta om hon har något nytt arbete som hon tror skulle passa för ig med dom förutsättningar jag har nu. 
Men då det är så mycket som är ovisst så tar jag det lite dag för dag, känns som väldigt dumt att oroa sig för sånt som händer i framtiden redan nu.
 
Ska bli spännande att se hur jag mår i helgen då jag jobbat min första vecka och har haft hand om allt här hemma. 
 
Nu tänkte jag passa på att njuta av en mugg kaffe medan hundarna sover, snart är det dags att gå ut i kylan igen,
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej