Men ändå känns det som att det inte alls var så länge sen alls jag låg där i sjukhussängen. Det har trots allt hunnit hända en hel del.
Efter att ha kämpat mig tillbaka till jobbet så brakade allt med buller och bång för några månader sen. Så nu är jag arbetslös då jag inte klarar av att jobba dagar,kvällar och helger längre. Min kropp, framförallt mitt huvud måste få sin vila för att orka med och då är ett jobb på ett LSS boende inte optimalt för mig då jag utvecklade epilepsi efter min hjärnblödning. Epilepsin som triggas till kramper av för mycket stress och för lite sömn.
Frågan är bara vad jag kan/vill jobba med istället. Det är ju rätt svårt att komma på något nytt på egen hand då jag faktiskt jobbade med det jag ville även om jag med handen på hjärtat kan erkänna att det var jobbigt med alla ljud (skrik) och stressen som fanns.
Så jag mår bra mycket bättre nu då jag varit hemma sen 1/3, både kroppen och hjärna har fått börja läka, men just det här med att hitta ett jobb som passar mig är inte lätt.
September kommer alltid vara en månad som gör mig ledsen för det var då mitt liv skulle förändras för alltid. 
vad vore jag utan er?
Kommentera