Redan november, snart är det December med allt vad det innebär, julpynt,Lucia och fira in ett helt nytt år. 

Men än är det några veckor kvar så jag tänker njuta av lugnet så länge jag kan. 😉

I går följde jag med upp till Flygsjö, en hel dag i skogen med Dizel och bara få njuta av tystnaden. 





Det här var verkligen nåt jag behövde, få rensa tankarna och samla kraft till sånt som kommer fram över. 

Innan vi landade hemma så åkte vi på kyrkogården i Själevad för att tända ljus, har även tänt ljus här hemma som lyser på bron för alla vänner och anhöriga som lämnat oss allt för tidigt. ❤


I dag så händer inte allt för mycket, Peter är och slinger lite medan jag håller på att bränna in  plankorna som man använder till plankstek. Ska väl snart vara klart tycker jag. Vill inte gå ut fören det är klart så jag väntar bara och kollar på Morden i Midsomer. 

Har nu varit på mitt första samtal med psykologen. 
Många tårar blev det, men det kändes som ett bra samtal och han kom med nya synvinklar på saker & ting. 
Det viktigaste av allt är ju att äntligen tar tag i bearbetar den sorg jag burit inom sen jag fick min hjärnblödning för 3 år sen. 
Det är dax att inse att hur mycket jag än försöker och kämpar är jag inte samma person som jag var innan.

 Jag måste acceptera att jag inte orkar/klarar av sånt som jag gjorde innan jag blev sjuk, slutat sätta upp en mask. 

Nu då jag kommit hem och landat lite allt som sagts, druckit en mugg kaffe känner jag hur trött jag är i huvudet så resten av dagen kommer det ske många knop.










Gårdagen tog på rejält måste jag erkänna, detta trots att dom bokade om tiden på Previa & att jag inte fixade att fara på jobbet.. 
 Efter första timmen på föreläsningen var jag helt slut i huvudet men klart som f**n så kämpade jag mig igen de återstående timmar oxå.. När det väl var över var jag helt slut på nu inte bara i huvudet utan även i kroppen. Gick för att vänta på att bli upplockad av Peter på darrade ben & hjärtklappning deluxe, fick vänta en liten stund och under den tien fick jag någorlunda ordning på hjärtklappningen. 

Vi for och köpte en korv men den fick jag inte i mig så då tog Peter beslutet att jag skulle skippa jobbet och körde hem. Efter jag ringt jobbet så dom visste att jag inte skulle komma stöp jag i säng och somnade på en gång. 
 Då jag vaknade kändes det lite bättre och Peter for en sväng på Coop, med sig hem hade han en väldigt fin bukett till mig ❤


I dag känns det som jag har potatismos i huvudet, men trots det tog jag mig upp till svärmor för att hjälpa henne torka fönstrena. Efter en stund samvaro med henne gick jag hem till soffan och där har jag legat sen, men ibland behövs såna dagar och jag måste ju verkligen bli bättre att lyssna på kroppen. 
Nu hoppas jag att dagens vila ska göra lite underverk så jag mår bättre i morgon.